Häromdagen bestämde jag mig för att det var dags för Davids cykelpremiär. Solen sken och allt var idylliskt tills jag vände mig om och såg att han satt med hjälmen i famnen.... Arg som ett bi när jag skulle sätta på den. Han lät som att jag slog honom. Med rödgråtna ögon(Davids, inte mina) kom vi fram till Annika och jag var sååå kaffesugen. Men, kaffebönorna var nästan slut så det var inte tal om någon latte. Efter lite lek och blask cyklade vi hem igen. Bara ett kort avbrott när cykelhjälmen åkte i backen...
Inlägg
4 kommentarer:
Tänk att vår lille PRINS vuxit till sig så han kan åka cykel.
Det är otroligt vad tiden går fort.
KRAM MAMMA
Liten. Såklart hjälmen var roligare att ha i knät än på huvudet!
Men han ser inte så värst ledsen ut just på kortet. :)
Tyckte han att själva cyklandet var rolig? (Fast jag förstår att du kanske inte såg hans min direkt!)
Jag är oxå så sugen på att skaffa en cykelsits men frågan är bara var jag ska sätta storebror?!
Andra cykelturen och hjälmen satt där den skulle hela tiden....
Sofia har du inte sett att man kan ha en sist på styret också...om man vågar....
Skicka en kommentar