Igår trodde jag att det skulle bli en riktig tråkdag men den visade sig bli helt ok. Jag tycker inte om dagar när inget händer och speciellt inte när Stefan kommer hem sent. Jag förstår inte de som pallar med att ha män eller kvinnor som kommer hem sent alltid. Denna vecka har S kommit hem sent=efter åtta tre kvällar. Bläää, vad trist. Men dagen började med ett oväntat besök av Mia(gammal, gammal arbetskamrat(ja, hon är inte gammal )). En parentes i parentesen, det är tur att jag är f-ledig... Klockan 14 var vi uppe på biblioteket och lyssnade på en pyttesaga. Mysigt! Efter det åkte vi upp till Annika m familj, där blev vi bjudna på god lasagne(tyckte jag men inte D) och trevligt sällskap(tyckte vi båda) När vi kom hem var klockan så mycket att det blev sängen och välling(för D). Jag hamnade där jag brukar...
En nyopererad Frida.
1 kommentar:
Man vänjer sig vid att sin livskamrat har konstiga tider. Kul att ni fick en bra dag trots allt.
Skicka en kommentar